Börja med vad ni själva använder, inte vad ni bearbetar
För ett byggföretag känns frågan om ett CO2-värde snabbt som en fråga om hela projektet: betongen, stålet, leverantörens lastbilar. Det är inte där ni börjar. VSME-standarden, den frivilliga EU-standarden för icke-börsnoterade små och medelstora företag, efterfrågar i grunden först vad ert eget företag förbrukar: bränsle för egen utrustning och tjänstefordon, och elektricitet för kontor och verkstad. Det är den sammanfattning ni kan göra med de dokument som redan finns.
Ordningen är alltså: eget bränsleförbrukning, egen elektricitetsförbrukning, och först därefter — om standarden eller er köpare frågar konkret efter det — en titt på materialanvändning och transport till byggplatsen. Den som börjar med de två sista fattades in i värden som en leverantör eller underentreprenör egentligen ska tillhandahålla, och det är precis den delen där många byggföretag kör fast.
Vilka fakturor lägger ni först bredvid varandra
För den första sammanfattningen behöver ni tre typer av dokument. Bränslekvitton eller en sammanfattning av tankkort för utrustning som kranar, grävskopor och aggregat. Elkällestoten för kontor, lager eller verkstad, med årlig förbrukning i kilowattimmar. Och, om det finns tjänstefordon som körs på diesel eller bensin, bränslekvitton för dessa separat från utrustningen — den här skillnaden gör det senare lättare att besvara frågor om fordonsflotta och frågor om utrustning var för sig.
De här tre dokumenten tillsammans ger en förbrukning i liter och kilowattimmar. Den förbrukningen räknas om till kilogram CO2 med en fastställd emissionsfaktor. Hur omräkningen fungerar i detalj, och hur ni läser vilket värde som motsvarar vilken bränsletyp, förklaras i artikeln om Beräkna CO2 från er elkällestot. Det är beräkningssteget; den här artikeln handlar om vad ni dessutom måste samla in för ett byggföretag specifikt.
Materialanvändning: vad som ingår och inte ingår i den första sammanfattningen
Betong, stål och trä har alla sitt eget CO2-fotavtryck, och det fotavtrycket uppstår till största delen hos tillverkaren, inte hos er. I VSME-standardens basrapport är det en del av vad standarden kallar scope 3: utsläpp som uppstår utanför er egen verksamhet, hos leverantörer och underentreprenörer. För ett litet eller medelstort byggföretag är det oftast inte den delen där ni själva producerar värden; det är den delen där ni, om en köpare eller bank frågar efter det, förlitar er på vad leverantören av betongen eller stålet tillhandahåller.
Det ni själva kan dokumentera är vilka mängder material som användes i ett projekt och från vilken leverantör de kom. Det är inte ett CO2-värde, men det är underlaget för ett mer exakt värde senare, så snart leverantören delar den informationen eller branschen fastställer gemensamma nyckeltal för det.
Transport till byggplatsen
Transporten av material till byggplatsen hamnar i samma kategori: det är utsläpp som inte finns i era egna bränslekvitton, eftersom en leverantör eller transportör gör den transporten. Kör ert eget tjänstefordon material med eget bränsle, hör det till er egen förbrukning och räknas redan i första steget. Kör leverantören själv, är det i grunden deras utsläpp, inte era.
Skillnaden mellan vad som är era och vad som är från kedjan är precis där den mest förvirring uppstår vid en enkät. Artikeln om scope 1, 2 och 3 och vad ni tillhandahåller er köpare går djupare in på den klassificeringen.
Vad en uppdragsgivare kan fråga därefter
En uppdragsgivare, bank eller försäkringsgivare kan ställa följdfrågor om material och transport, särskilt för större projekt. Sedan mars 2026 gäller en gräns: en rapporteringsskyldig köpare får inte kräva mer hållbarhetsinformation från en leverantör med tusen anställda eller färre än vad som står i VSME-standarden. Huruvida en specifik fråga om materialhärstamning eller transportvägar faller inom denna gräns beror på hur frågan är formulerad; det bedömer ni bäst för varje enskild fråga, inte på basis av en allmän känsla för hela frågeformuläret.
För att se om en konkret fråga faller inom VSME-standarden kan ni jämföra frågan med standarden. En första indikation på var ert företag står får ni genom ett par frågor som genast ger en riktning.
Dokumentera för nästa gång
Oavsett om ni stannar vid det första steget — egen bränsle och elektricitet — eller även tar in materialanvändning och transport, har den överblick ni bygger upp nu värde för nästa frågeformulär. En bank, försäkringsgivare eller ny uppdragsgivare ställer ofta i stort sett samma frågor. Hur ett sådant dossier bevaras och vad som krävs för det läser ni på sidan om var siffrorna i dossieret kommer ifrån.
Vill ni först se var ert företag står innan ni börjar samla in fakturor? Gör den kostnadsfria snabbkontroll eller läs lugnt igenom ämnena — båda är tillgängliga utan konto.