Vad kedjebestämmelsen reglerar
Sedan mars 2026 har direktivet om rapportering av hållbarhet ett tillägg som kallas kedjebestämmelsen. Den bestämmelsen säger, kort sammanfattat, att ett företag som själv är skyldigt att rapportera om hållbarhet inte får kräva mer information från en leverantör med högst tusen anställda än vad som finns i den frivilliga EU-standarden för icke-börsnoterade små och medelstora företag, VSME-standarden. Om köparen kräver något därutöver får leverantören vägra den delen av frågelistan.
Bestämmelsen kom till för att stora rapporteringsskyldiga företag gav sina egna rapporteringskrav vidare till en kedja av leverantörer, ofta med frågelistor som gick långt längre än vad ett litet företag rimligen kan eller behöver tillhandahålla. Kedjebestämmelsen sätter en övre gräns för detta. Vad gränsen exakt innebär står inte i själva kedjebestämmelsen utan i VSME-standarden: den standarden räknar upp vilka ämnen och vilken detaljeringsnivå som är lämplig för ett litet eller medelstort företag.
För vem detta gäller
Bestämmelsen påverkar förhållandet mellan två parter: köparen som själv är rapporteringsskyldig och leverantören som inte är det och som har högst tusen anställda. Huruvida ert eget företag själv är rapporteringsskyldigt är en annan fråga med ett annat svar; det läser ni i artikeln om vem som omfattas av CSRD. Här handlar det om andra sidan: ni är leverantören och ni mottar en frågelista från en kund, en bank eller annan part som lämnar rapportering till dem.
Inte alla köpare som ställer frågor omfattas automatiskt av denna regel. En bank eller försäkringsgivare som begär uppgifter för egen riskbedömning följer ibland andra ramverk än en köpare som lämnar rapportering om sin värdekedjа. Vilka regler som gäller för er situation är något där en jurist eller tillsynsmyndigheten kan ge er säkerhet; denna artikel beskriver bestämmelsen, inte er specifika situation.
Hur ni ser om en fråga går längre än standarden
Den praktiska frågan är oftast inte om kedjebestämmelsen existerar utan om en specifik fråga på er lista omfattas av den. Det kräver en jämförelse mellan vad som efterfrågas och vad VSME-standarden anser lämpligt för ett företag av er storlek. Frågor om energiförbrukning, bränsleförbrukning och antal anställda motsvarar vanligtvis vad standarden beskriver. Frågor som kräver genomarbetade scenarioanalyser, uppgifter om hela kedjan av era egna leverantörer eller en detaljeringsnivå som normalt hör hemma hos stora börsnoterade företag, går oftare längre än standarden föreskriver.
Det förblir en skräddarsydd bedömning per fråga att göra denna distinktion, och tillämpningen på en konkret frågelista är exakt vad capcheck på esgia.eu är utformad för: ni klistrar in frågorna och ser per fråga om den passar inom standarden. Vill ni först få en bredare bild innan ni går igenom en hela lista får ett kort test med några frågor en första indikation på var ert företag står.
Hur ni vägrar utan att störa relationen
Att vägra en fråga för att den går längre än standarden behöver inte bli en konflikt. Det hjälper att ange vilken del av frågelistan ni fyller i, vilken del som enligt VSME-standarden inte kan krävas av er och varför. Många köpare har tagit sina frågelistor från en mall som är gjord för större företag och är inte alltid medvetna om gränsen som gäller för mindre leverantörer sedan mars 2026. Ett väl underbyggt, sakligt svar förhindrar att samtalet blir en tvist om vad som är tillåtet och inte.
Hur ett sådant samtal ser ut i praktiken och vilken ton som passar kommer upp i artikeln om ESG-frågelistan från er största kund. En översikt över alla ämnen som ingår i frågor om hållbarhetsrapportering, från standarden själv till begreppen inom den, hittar ni på sidan med alla ämnen per situation.
Vad kedjebestämmelsen inte reglerar
Kedjebestämmelsen sätter en gräns för vad som får frågas, men säger inget om hur ni bäst svarar på de frågor som ligger inom standarden, och inte heller om vad en bank eller försäkringsgivare får fråga utanför detta specifika sammanhang. Det är dessutom inte ett godkännandekrav eller certifikat: för denna MKB-rapportering finns ingen erkänd instans, och en korrekt tillämpning av kedjebestämmelsen är inte juridisk rådgivning eller granskning. Om ni är osäker på om en specifik fråga omfattas av bestämmelsen är den fastställda texten i direktivet och VSME-standarden utgångspunkten, och en jurist är den lämpliga part för att bedöma det för er situation. Mer om var informationen på esgia.eu kommer ifrån och hur den framtas läser ni på sidan som förklarar hur plattformen fungerar.
Om ni vill veta om detta påverkar ert företag och vilka frågor på er lista som ligger inom standarden kan ni göra den kostnadsfria snabbkontrollen eller bläddra genom ämnena. Båda kan nås utan konto och ger en första, konkret bild av var ni står.