hur får jag mina bränslebongar i esgia-dossiären

Bränslekviton tillhandahåller siffrorna för scope 1

Bränslekviton läggs in i dossieren som bevis på företagets eget bränsleförbruk, och detta förbruk är exakt vad som behövs för att fastställa ett företags direkta utsläpp. Tänk på kvitton från företagsfordonens tankningskort, kvitton för diesel för en skåpbil eller truck, eller fakturor från en leverantör som levererar propan eller eldningsolja. I dossieren frågas hur många liter eller kilogram bränsle som förbrukats under en viss period, och vilken typ av bränsle det gäller — dessa två uppgifter står vanligtvis helt enkelt på kvittot eller fakturan, och företagaren bekräftar själv att de överförda siffrorna stämmer.

Det som inte sker är att esgia själv räknar med liter eller fastställer vad ett utsläppsvärde ska vara. Dossieren registrerar vad som förbrukats; omvandlingen till ett utsläppsvärde sker med fastställda emissionsfaktorer som har ett referensdatum. För den som förutom bränslekviton också måste behandla en energinota gäller en motsvarande metod — detta förklaras separat under vad som behövs från en energinota för dossieren. Och för den som ännu inte vet i vilken ordning allt ska gå till finns det en översikt över hur dossierupbyggnaden fungerar steg för steg.

Varför bränsle registreras separat: scope 1

Bränsle som ett företag själv förbränner — i egna fordon, egna maskiner eller egna värmeanläggningar — klassificeras som det som GHG Protocol kallar scope 1: direkta utsläpp från källor som företaget själv äger eller kontrollerar. Denna indelning i scope 1, 2 och 3 är grunden som även EFRAGs VSME-standard bygger på i basmodulen för icke-börsnoterade små och medelstora företag, och som rapporteringsskyldigheten enligt CSRD-direktivet (direktiv (EU) 2022/2464) är utformad på för företag som faller under det. Eftersom bränslekviton visar ett företags direkta bränsleköp är de den mest uppenbara källan för att stödja scope 1.