Vad får en uppdragsgivare inte längre fråga transport- och logistikföretag om?
Sedan mars 2026 gäller en gräns för vad en rapporteringsskyldig köpare får fråga en leverantör med tusen anställda eller färre: inte mer än vad som finns i den frivilliga EU-standarden för onoterade små och medelstora företag (VSME). För ett transportföretag betyder det konkret att frågor om totalt bränsleförbrukning, antalet fordon och genomsnittlig CO2-utsläpp från fordonsflottan i regel är tillåtna, medan detaljerade körningar per fordon, realtidstelematikdata eller en fullständig emissionsfull förteckning över underentreprenörer ofta går längre än standarden kräver.
Anledningen till att det ofta går fel just inom transport och logistik är att köpare försöker få sina egna scope 3-siffror att gå ihop och tror att de därför behöver detaljerad data från sina transportörer. Det behovet är förståeligt, men kedjebestämmelsen finns just för att förhindra att det behovet vältras över på mindre företag som själva inte är rapporteringsskyldig.
Bränsle: vad är tillåtet och vad är inte tillåtet
VSME-standarden frågar om den totala förbrukningen av bränslen, uppdelad efter typ (diesel, bensin, LNG, elektricitet för laddstationer) och efter det totala utsläpp som följer därav. En köpare får därför fråga om det, och de flesta transportörer kan hämta den siffran direkt från bränslekviitona eller bränslekortadministrationen.
Vad standarden inte frågar om är en uppdelning per körning, per kund eller per rutt. Den typen av detalj hör till ett företags egen operationella styrning, inte till en hållbarhetsenkät från en köpare. Om det frågades, är det en fråga som enligt kedjebestämmelsen får vägras — med en formulering som förklarar att den efterfrågade detaljnivån ligger utanför VSME-standarden, inte att ni inte vill samarbeta.
Fordonsflotta: sammansättning kontra prestanda per fordon
Frågor om fordonsflottans sammansättning — antal fordon, bränsletyp, genomsnittlig ålder — passar vanligtvis inom vad standarden frågar om. Frågor om Euro-klassificering för varje enskilt fordon, underhållsdata eller CO2-utsläpp per kilometer per fordon går längre än vad ett litet eller medelstort transportföretag behöver leverera.
Skillnaden är inte alltid skarp att dra, och det är precis därför VSME-standarden i sig förblir utgångspunkten. Vid tvivel är det klokare att testa frågan mot standarden än att på känsla avgöra vad som verkar rimligt. se på några få frågor om en fråga ligger inom gränsen ger där en första indikation för, utan att ni själva behöver gå igenom standarden.
Anlitad transport och underentreprenörer
Det här är ofta den svåraste punkten för transport och logistik. En köpare vill veta vad den totala kedjan orsakar för utsläpp och frågar därför ibland om utsläppssiffror från de underentreprenörer som en transportörer använder. För ett företag med tusen anställda eller färre går det att leverera detaljerad tredjepartsdata vanligtvis längre än vad VSME-standarden kräver; denna standard frågar om den egna verksamheten, inte om en fullständig kedjerevisioning av underentreprenörer.
Det betyder inte att frågan aldrig får ställas — standarden ger utrymme för en kvalitativ förklaring av de viktigaste kedjoriskerna, utan att hårda siffror per underentreprenör behöver följa med. Skillnaden mellan en beskrivning och en fullständig dataförteckning är precis där kedjebestämmelsen gör skillnaden.
Varför denna skillnad inte alltid är uppenbar
Kedjebestämmelsen är ny, och många inköpsavdelningar arbetar fortfarande med enkäter som utarbetades före mars 2026. Det beror vanligtvis inte på dålig vilja, utan på behovet av uppdatering. En väl formulerad hänvisning till VSME-standarden och till gränsen som gäller för er företagsstorlek fungerar i praktiken bättre än ett allmänt förbud.
Vilka frågor som exakt omfattas av standarden och vilka som faller utanför varierar beroende på ämne — från bränsle till personalstatistik till avfallsströmmar. En fullständig överblick per situation, även för transport och logistik specifikt, finns per ämne utarbetat. Hur bedömningen själv genomförts och vilka källor som använts läser ni på sidan om hur bedömningen fungerar.
Denna vägledning är beskrivande och avsedd att identifiera kedjebestämmelsen i en konkret enkät; den är inte juridisk rådgivning om er specifika situation. Vid osäkerhet om en enskild fråga eller om standardens tillämpningsområde för er verksamhet är en jurist eller tillsynsmyndigheten rätt kontaktpunkt.
Vill ni snabbt veta vilka frågor från er uppdragsgivares lista som omfattas av VSME-standarden och vilka som inte gör det? Klistra in enkäten i den kostnadsfria granskningen eller läs först svar på de vanligaste frågorna om kedjebestämmelsen.